Det korta svärdet, den medeltida krigarens emblemiska vapen, symboliserar utvecklingen av närstrids tekniker under medeltiden. Vanligtvis mellan 60 och 90 cm lång, var detta mångsidiga vapen lika användbart på slagfältet som i civila dueller.

Det korta svärdet dök upp redan i början av medeltiden och nådde sin höjdpunkt mellan 1100- och 1400-talet. Dess form har subtilt utvecklats över tid, gradvis blivit mer slank för att resultera i de mer graciösa formerna i slutet av medeltiden. Denna övergång signalerar den framtida framväxten av värjan under renässansen.

Inom ramen för HEMA ger studiet av det korta svärdet en fascinerande inblick i medeltida stridstekniker. Historiska traktater, som den berömda manuskriptet I.33, vittnar om den tekniska rikedomen associerad med detta vapen, ofta använd i kombination med en sköld eller en dolk. Att utöva det korta svärdet inom HEMA möjliggör utforskning av ett brett spektrum av tekniker, som kombinerar kraftfulla hugg och exakta stötar, samtidigt som man arbetar på rörlighet och närstrid.